Tillsammans gör vi skillnad!

Jasmine Nedergård beskriver sig som en ”global medborgare”. Om sitt samhälls- och miljöengagemang bloggar hon på Mitt gröna samhälle, som nyligen fick en utmärkelse. Intresset går inifrån och ut: vad man som människa kan göra för att både man själv, andra människor och världen ska må bättre.

Många personer i omgivningen reagerar på att Jasmine Nedergård alltid är glad och ler. ”Hur kan du vara så glad hela tiden?” är en fråga som hon har fått besvara mera än en gång.
– Jag är en person som rymmer många känslor. Visst har jag också sämre dagar! Under tonåren hade jag en jobbig och mörk period, och då jag har lyckats ta mig tillbaka ut i ljuset är jag så klart glad. Dessutom är det en inställning jag har valt. Jag vill vara glad, och det känns bra att ha lite ont i käkarna om kvällarna efter en leende dag.

Hon menar att livet är enklare då man väljer en positiv inställning, och även om det ofta verkar som att det är svårt att påverka sitt liv så mycket går det i alla fall att välja hur man lever och vilken inställning man har. En annan inställning som hon har valt är att leva så miljövänligt som hon kan.
– Jag har inte vuxit upp i en familj där man på något särskilt sätt har eftersträvat att vara miljövänliga. Intresset för miljön väcktes egentligen under studierna då vi hade en kurs i ekologisk ekonomi. Då började jag läsa på, och småningom själv ta små steg i en miljövänligare riktning. Då hade jag redan börjat följa LCHF-dieten, för jag ville bli av med mitt sockerberoende, så hälsointresset kom först.
– Innan jag prövade LCHF-dieten läste jag på om ämnet i två år. Så funkar det också med mitt intresse för samhället och miljön. Jag gillar att veta mycket, och läser på både om argument för och emot en sak. Jag vill inte kasta mig ovetande in i det okända utan samlar på mig så mycket kunskap som möjligt. Och jag vill också ha frihet och utrymme att kunna ändra min inställning då det kommer ny kunskap om olika saker.

Många känner vanmakt inför miljöfrågorna och tänker kanske att ”jag inte förmår inverka på miljön på ett avgörande sätt”. Det blir för stort och för omfattande – och avskräckande.

Jasmine föreslår begreppet ”klimatvrede” som ett exempel.
– Man blir arg på förhållandena och bestämmer att själv göra på ett särskilt sätt, exempelvis undvika plastpåsar. Och då man är lite arg är man också principfast. Jag vill inte ha ångest för att miljöproblemen är så stora och jag själv är så liten. Inte vill jag heller peka finger åt att någon annan väljer att leva på ett annat sätt än jag själv gör. I stället resonerar jag som så, att var och en gör så gott de kan utifrån sina aktuella förutsättningar. Någon annan kan vara intresserad av att hjälpa fattiga, natur- eller djurskyddsfrågor eller engagerar sig i kvinnofrågor. Det är också viktiga saker, men ingen kan engagera sig i allt.

Bloggen fick utmärkelse

Även om Jasmine är glad och lättsam är det allvarliga frågor hon grunnar på. På så sätt kom det sig att hon började blogga.
– Min blogg heter Mitt gröna samhälle, och det är min tredje blogg. Den första handlade om vardagliga saker, och den andra om mat. Men sedan blev jag intresserad av samhälle och miljö och kände att det här vill jag skriva om.

Jasmine berättar att hon är pratglad som ett arv från sin mamma. Av pappa har hon ärvt sin musikalitet.
– Då jag är intresserad av något kan jag prata om det i timmar. Till slut sa min fästman att nu orkar han inte lyssna på alla forskningsresultat om miljön och så vidare längre. Det bidrog också till att jag startade bloggen för att kunna få utlopp för mitt intresse. Nu kan han läsa mina inlägg där om han vill.

Hon eftersträvar en helt ärlig och uppriktig blogg.
– För det första är jag på riktigt genuint intresserad av det jag skriver om. Min strävan är inte en blogg med massor av läsare, jag är glad om jag kan beröra några läsare med det jag skriver. Jag kombinerar fakta baserad på forskning med lite eget flum. Jag vill på riktigt leva i ett grönt samhälle, och vill inspirera både mig själv och andra i den riktningen.

I år utsågs Jasmines blogg tillsammans med 39 andra till ”Inspiratör för hållbar livsstil 2017” av GreenMatch, som uppmärksammar personer och företag, som aktivt jobbar för en mer hållbar livsstil.
– Jag blev jätteförvånad. Jag har inte haft några sådana ambitioner med bloggen och är dessutom ingen tävlingsmänniska. Men visst var det ändå spännande från det att jag fick reda på att min blogg var nominerad tills det blev klart att jag var en av inspiratörerna. Det är roligt att få en utmärkelse för en sak jag brinner för och tycker om. Det känns betydelsefullt att få bekräftelse för att det jag skriver om också är viktigt för andra. Och så blev jag förstås motiverad till att fortsätta utveckla bloggen.

Hon berättar att hon ibland kan sitta och tänka på det här i timmar.
– Jag kanske sitter och funderar på ett bättre samhälle och ritar och skissar upp hur det skulle se ut. Ibland blir det för mycket och då är det skönt att kunna koppla bort helt och hållet. Då kan jag i stället sitta och spela ett dataspel som inte har någon som helst verklighetsförankring i timmar. Eller också sätter jag på mig hörlurarna och spelar piano. Musiken har alltid en lugnande inverkan på mig. Jag brukar fungera som sommarkantor, och många har frågat om jag inte borde satsa på musiken som yrke. Men jag vill inte, för mig ska musiken få förbli en avkoppling.

Tål inte längre klädindustrin
I bloggen beskriver Jasmine sig som en ”global medborgare”.
– Med det menar jag att jag försöker hitta ett sätt att kombinera mina intressen med det som är bra också för samhället och jordklotet. Till exempel vet vi ju att det är nyttigt både för människan och jorden att äta vegetariskt. Eftersom jag följer LCHF-dieten försöker jag hitta på sätt att äta enligt båda. Det är ju lite konfliktfyllt eftersom LCHF i mångt och mycket handlar om kött och animaliska fetter – men jag försöker ändå hitta sätt att följa dieten vegetariskt.

Hon berättar vidare om att hon alltid varit intresserad av kläder.
– Men sedan jag såg en dokumentär om klädproduktionen har jag väldigt svårt att acceptera hur klädindustrin verkar. Så jag handlar så mycket som möjligt av mina kläder på loppis hädanefter. Det är nog många som delar mina intressen, men ännu har samhället inte riktigt hunnit med.

Jasmine medger att det inte alltid lyckas att leva som hon lär.
– Men det gäller trots det att alltid vara medveten om sina val och allt man gör och hur det påverkar andra människor och världen. Ibland lyckas jag inte som jag skulle vilja – och då vet jag vilka konsekvenser det har.

Kompromiss i små steg
Då det gäller att göra livsstilsförändringar, som exempelvis Jasmine har gjort, gäller det att kunna kompromissa och ta små steg.
– Som då jag ville plastbanta och köpte en diskborste av trä, då var min fästman ganska skeptisk. Då får han använda diskborsten i plast om han vill. Eller om man vill börja äta vegetariskt kanske man kan börja med en vegetarisk dag i veckan. Eller också köper man ekologiska presenter åt familjemedlemmarna, och om de tycker att det är gott med ekologiskt kaffe eller att den ekologiska parfymen är bra, kanske de köper det i fortsättningen också. Då får förändringen ske stegvis, och kanske håller den nya vanan i sig bättre då också.

Hon poängterar att det är viktigt att uppmuntra andra och att kunna vara accepterande och förlåtande och inte peka finger.
– Jag försöker samla på mig fakta som jag kan dela med mig av om någon vill veta. Det är viktigt att berätta. Det blir en positiv kedjereaktion då man sår frön här och där och då någon reagerar på det kan man hjälpas åt att göra världen lite bättre. Det är bara bra att människor är intresserade av olika saker så att man förbättrar situationen från olika håll. Själv vill jag ge mina intressen en röst. Jag vill kunna så mycket om det här att jag kan vara en expert.

Hon beskriver hur samhället nog håller på att förändras allt mera och att unga vuxna nu är i en nyckelposition.
– Det är nog så att det är vi vuxna som för det här vidare åt barnen. Kanske är det allra oftast mammorna som börjar och drar med hela familjen i intresset. Barn kan vara väldigt hjälpvilliga om man som vuxen visar att det går att leva miljövänligt och till exempel köpa kläderna på loppis. I skolan kan man ju också ha olika projekt och titta på dokumentärer, spela spel som handlar om att rädda världen och så vidare.

Ofta är det en grupp eldsjälar, ”en högljudd grupp”, som har en idé som småningom blir allmänt accepterad.
– Ja, det kan vara freonerna i kylskåpen, glödlamporna eller användningen av plastpåsar i butikerna.

Och det här leder till att hela samhället blir mera miljövänligt trots att många kanske inte räknar sig som direkt miljömedvetna.
– Loppet är aldrig kört! Det är aldrig för sent att ändra sig, för det finns ingen orsak till att inte försöka. Tillsammans är vi starka och gör skillnad.

Text: Lilian Westerlund
Foto: Martina Uthardt